🌿 Höst, dags för nedmontering igen! Parasollet ska tas ner, trädgårdsmöblerna ska föras i förvar, utekrukor tömmas och vissnade blommor ska komposteras. Perenner klipps ner och vissa buskar ska ännu ansas. Och, det känns ju som att det bara är en kort tid sedan jag plockade ut allting och nu ska allt in tillbaka igen! – Jag vet inte om det är vemod. Jag vet inte heller om det är någon slags sorglöshet, men just i stunden känns livets gång så konkret.

När jag går där omkring på gården med mina verktyg och min skottkärra flyger tankarna lätt i väg. Bilder av tidigare höstar när jag gjort samma sak. Ögonblick av mitt liv sveper förbi och jag inser hur flyktigt det ändå är. Jag frågar mig tyst. Vart gick alla de där åren, och får lust att citera den korta dikten: ”Alla de där dagarna som gick – inte visste jag att de var livet”, eller som John Lennon ungefär sade: ”Livet är det som händer medan man håller på och planerar andra saker”.

Vad vi än önskar oss just nu så håller sommaren på att ta slut och hösten kommer. För mig är hösten en tid då jag känner för att göra förändringar och se över mitt liv. Samtidigt som jag städar bort sommaren och förflyttar mig inomhus, förbereder jag mig också på ett sätt på att gå i ide. De naturliga och spontana sociala kontakterna minskar i och med att jag ägnar mindre tid utomhus.

Hösten är en konstig tid. Den är både avslutning och början samtidigt. Det är en tid av konkret förändring – naturen skiftar färg, luften blir friskare och dagarna kortare.

Hösten med sina olika färger påminner oss om att förändring är naturligt. Precis som träden släpper sina löv för att kunna vila och samla kraft, får vi människor också en möjlighet att släppa taget om det vi inte längre behöver. För ibland kan vi fastna i system, vanor eller tankesätt som egentligen inte längre passar oss och ofta märker vi inte ens det, utan vi går bara på, som om vi gick i ett dike som är så djupt att det är svårt att alls gå åt sidan. Då blir höstens budskap till oss att allt förändras och vi varken kan eller behöver hålla fast vid allt det gamla.

Så när löven faller och kvällarna blir längre, kan man försiktigt ställa sig frågan: Vad vill jag skapa i höst? Eller, åt vilket håll vill jag gå?

Det behöver inte vara stort. Det kan börja med ett litet steg – en enda ny vana, en annorlunda tanke eller en ny handling – för just där, i det lilla, finns fröet till något större.

Kanske handlar det bara om att ta hand om sig själv för att man skall orka bättre, eller om att släppa taget om något som inte längre ger oss kraft utan istället dränerar oss.