En Gnutta Ord

Cogito Ergo Escribo

eller ungefär, ”Jag tänker och därför skriver jag”

Det här bloggen innehåller främst mina egna reflektioner, tankar och insikter i livets glädje och möda. Kanske också helt vardagliga saker som känns aktuella. Jag som skriver heter Anita. Jag bor på landet, nära havet, där tiden rör sig långsamt nog för att tänka. Jag arbetar lite ibland och tillfredsställer mitt kreativa behov med litteratur, skrivande och keramik.

Skrivande är för mig, inte bara en medveten handling, det är också en resa genom tid, rum och tanke. För varje ord som jag sätter på papper eller skärm, skapar jag en bro mellan det inre och det yttre, mellan det osagda och det uttalade.

Så till vem skriver jag egentligen?

Nåja, det får väl tiden visa, kanske skriver jag bara för mig själv, för att hitta ett tydligare svar på mina frågor, men kanske skriver jag också för dig.

Och, kanske kommer bloggen att hjälpa mig att hålla kvar det som annars så lätt glider undan i vardagen: orden, tankarna och rummet där i mellan…

Jag hoppas ni vill följa med på min resa och får glädje av denna lilla gnutta ord.

…och förövrigt röstar jag för att Karthago bör förstöras…

Vad håller det negativa nyhetsflödet på att göra med oss? Denna ständiga upprepning av negativa inslag, grymma videon och subtilt hotfulla budskap.

Det är nyhetsdags. Jag sitter lugnt framför tv:n och där kommer det igen – de hemska bilderna från kriget i både Ukraina och Gaza. Bilderna etsas in i mitt synminne så jag undviker dem.

Lite senare tar jag del av ett sakligt diskussionsprogram och där är vi igen. Våra egna ledande politiker som helt lugnt står och säger att när kriget mot Ukraina tar slut kommer den anfallande parten att testa gränserna annanstans. Att det nog är sannolikt att artikel fem kommer att prövas.

Vår hjärna är mycket uppfinningsrik och vi har bra förmåga att dra olika slutsatser utgående från det vi ser och hör. Det som här blir slutsatsen, är att så snart som kriget i Ukraina är slut kommer vi att ligga illa till.

Jag tror inte att det är den sortens retorik vi behöver just nu. Efter flera år med Coronaviruset, och allt vad det innebar, det ständiga hotet om klimatförändringarna och inte minst den politiska osäkerheten i världen, skulle vi nog istället behöva lite tröst. – Man kan tom fråga sig om det pga den ständiga upprepningen finns en risk att detta blir en självuppfyllande profetia.

Igår pratade jag en längre stund i telefonen med en ung nära släkting. Vi pratade om allt möjligt och sedan om hennes framtidsplaner. Det var så givande att få ta del av dem, men så mitt i en mening kom det: ”om det nu inte blir krig förstås…” – Mitt hjärta tog en liten paus.

Våra barn och unga, endel redan medelålders, är nu den tredje generationen sett från de som konkret upplevde kriget i vårt land. Det sägs att det tar tre generationer att bli fri från krigstrauman. När det nu igen upprepas i form av hot, finns redan nedärvda ”traumastigar” för detta. För de äldre är det som att öppna Pandoras ask.

Dagens ständiga informationsflöde tycks inte ha någon gräns. Allt finns tillgängligt och ploppar upp där vi minst anar. De negativa nyheterna gör att vi börjar oroa oss över saker som rör vårt eget liv och vår framtid. Vår hjärna är konstruerad så att den reagerar starkare på faror och hot, dvs negativ information, än på positiv. Det har sitt ursprung i evolutionen.

Jag kanske är naiv och sticker mitt huvud i busken, men jag har många gånger funderat över varför vi ständigt tar upp detta eventuella hot mot vårt land. På det viset underminerar vi de ungas framtidstro. Även de har rätt till en ljus framtid, såsom vi hade. Det finns många hot och mycket elände i världen och därför behöver vi i vårt ”lyckliga” land finna bättre och mera konstruktiva sätt att hantera omvärldens händelser i våra medier, utan att beröva de unga deras hopp och tro på framtiden.

Lämna en kommentar