Skulle det vara enklare att leva om man tog till sig tanken att ingenting i livet är bestående och allting bara är till låns?

Många visa människor har skrivit om detta. Khalil Gibran skrev att ”dina barn är inte dina barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig självt”. Björn Natthiko Lindeblad, som avstod från alla sina ägodelar och levde som munk i många år, skrev om, och levde enligt regeln att ”this too shall pass…” Ett intressant förhållningssätt där han hänvisar till att allt förändras och går vidare, både bra och dåliga saker, och att vi förr eller senare måste avstå från allting.

Självklart är vi alla medvetna om att det är så. Vi vet att vi inte får med oss någonting när vi lämnar jordelivet. Men klarar vi verkligen av att ta in detta, när vi är mitt i livet och fullt upptagna med att leva det. – Kanske i vår hjärna men knappast i vårt hjärta.

Men budskapet att allting ”skall passera” kan vara en stor tröst i stunder då livet känns tungt och besvärligt. När man är mitt inne i en svår period och det är så gott som omöjligt att se något ljus i tunneln. Då är det trösterikt att minnas detta och ta det till sig. För faktum är, att allt förändras, både de goda sakerna och de dåliga.

Kanske är hemligheten den, att vi behöver inse att livet är föränderligt. Vi människor förändras hela tiden. Vi är inte desamma när vi går och lägger oss i kväll som vi var när vi steg upp i morse.

Som filosofen Herakleitos lär ha uttryckt, cirka 500 år f.Kr: ”Man kan inte kliva ner i samma flod två gånger.” Det beror på att verkligheten inte är något statiskt, utan ett ständigt föränderligt flöde.