Tji fick jag, när jag redan för en tid sen började städa bort sommaren. Nu är den här igen med sin obehagligt fuktiga värme. Antagligen för att ge igen och visa vem som bestämmer här. ”Det är ingen ordning alls på vädret längre!” hör man överallt.

Jag höll krismöte med mig själv och ajournerade alla ärenden som handlar om trädgårdsarbete under dagtid till nästa vecka. Vet inte om det är åren eller lättjan som påverkar så starkt.

Så, trädgårdsarbetet görs denna vecka på distans och via nätet. Arbetet med att minska ormbunkarna som växer runt äppelträdet och som snart täcker halva gräsmatten får vänta. En tredjedel av arbetet är gjort och nu står både skottkärra, spade och andra verktyg där och påminner mig om mitt ogjorda arbete.

Soffan och Ipaden känns som ett bra alternativ. Jag kollar in hur man blir av med ormbunkar eftersom alla mina tidigare försök att gräva upp dem har varit förgäves. Ormbunkarna är lika pigga varje år, vad jag än gör. Jag kollar på Google och AI svarar: ”För att bli av med ormbunkar: – gräv upp och rensa bort så mycket rötter som möjligt, särskilt de långa, svarta rottrådarna, och ta bort samtliga ovanjordiska delar flera gånger om året för att hindra dem från att etablera sig igen.”

Låter lite besvärligt det där! Men trots det tycker jag för det mesta om mitt trädgårdsarbete. Det känns som att det fysiska arbetet ger en plats för mina tankar att vila, samtidigt som jag blir lugnare och därmed också lite mera tålmodig.

Att vårda en trädgård är i grunden mer än att bara plantera blommor eller odla grönsaker – det är ett arbete som knyter ihop mig med livets rytm och naturens kretslopp. Jag inser att jag också själv behöver samma omsorg som min trädgård. Ljus, näring, vila, kärlek och utrymme. Och så behöver man rensa lite ibland. För om man låter ogräset inom sig växa fritt kan det kväva vår livskraft och man får ingen möjlighet att blomma, men när man med varsam hand rensar bort det som hindrar oss, får nya idéer, relationer och drömmar en större chans att spira.

Nästa vecka tar jag itu med mina ormbunkar och för varje planta som jag rensar i trädgården ska jag också rensa i mitt sinne. Ut med gamla tankemönster som inte längre har någon funktion. Bort med alla gamla s.k. trosföreställningar som inte längre tjänar mig. Det är som med ormbunkarna, att endel av våra övertygelser sitter mycket djupt och är nästan omöjliga att gräva upp. Andra igen går lättare att ifrågasätta och riva bort. Och fastän man tror att man rivit upp dem med rötterna och är fri, kan man i olika situationer märka att de långa, svarta rottrådarna trots allt finns kvar och påverkar oss i olika situationer. Trådarna är dessutom knutna till andra känslor och erfarenheter, som gör det ännu mer komplicerat att urskilja och bryta de gamla mönstren.