Det är bevisat att regelbunden vistelse i skogen gör att vi mår bättre. Att vandra i skog har en positiv inverkan på vårt psykiska mående och minskar risken för depression. Det ökar vår motståndskraft, ökar vår förmåga att återhämta oss och hantera stress och kan t.o.m. förbättra vår kognitiva förmåga.

Unde flera års tid har jag haft fördelen att bo intill en mycket vacker skog med moss-täckta gröna stenar och präktigt blåbärsris. På hösten har skogen varit full av svamp framför allt av trattkantareller. Hjortarna och rådjuren har haft sina egna vandringsleder och sovplatser och vi har ofta mötts när våra vägar har korsats. Skogspromenaderna har hört till min vardag och varje gång jag gått in i den har jag känt ett lugn som bara skogen kan ge.

Nu är skogen ett minne blott – när jag för några dagar sedan kom tillbaka till ön var skogen totalt skövlad. Stora skogsmaskiner surrade och ljudet av träd som föll skar genom luften som höga rop på hjälp. All undervegetation är fullständigt uppriven av skogsmaskinernas stora larvfötter. Dit rök alla träd, det fina blåbärsriset, den vackra gröna moss-mattan, svamparna och djuren fick utan förvarning lämna sina boplatser. Alla stigar är utplånade och förstörda. Kvar finns bara en uppriven mark, några ensamma ynkliga träd och en massa kvistar. Än så länge ligger trädstammarna kvar men skall med tiden forslas bort med hjälp av tunga fordon.

När jag förra veckan gick min sista promenad i skogen minns jag att jag var så glad att jag sa ”Hej alla träd!” när jag kom dit. Tyckte själv att det var lite löjligt och konstigt att hälsa på träden men tänkte inte desto mera på det. Nu förstår jag att jag inte hälsade på dem utan att jag tog avsked.

Det är med stor sorg i mitt hjärta som jag skriver detta. Vi har förlorat en viktig resurs på vår lilla ö. Skogen har varit en stor tillgång för oss alla och vi är många som sörjer. Kvar finns nu bara ett landskap utan själ. Nu får vi vänta åtminstone 50 år tills det eventuellt blir skog igen…