”Om man är arg så är man arg, konstaterade Lilla My och skalade sin potatis med tänderna. Man ska vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket.”

Ibland när jag som mest skulle behöva bli riktigt förbannad och försvara mig själv, händer det att jag i stället bara blir ledsen och svag. Tyvärr hjälper den känslan mig inte speciellt mycket, utan gör saken bara värre, samtidigt som den dränerar mig och min energi rinner ut i sanden.

Därför behövs ilskan. Den är i själva verket en av de tydligaste signalerna vi har. Den talar om för oss var våra gränser går, vad som är orättvist, och vad vi inte kan acceptera. Och, om man vågar bekräfta och möta sin ilska utan att låta den ta över, får man extra kraft och blir mycket starkare i stället för att bara ge upp utan att försvara sig. Ilskan blir då en fin resurs och en bra drivkraft och vi blir mer tydliga för alla.

Ilska är i grunden en skyddsmekanism. Den aktiveras när vi upplever att något hotar våra värderingar eller vår självrespekt. Psykologiskt sett fungerar den som ett budskap att, ”Här går min gräns!” När vi lyssnar på den signalen, istället för att bli ledsna och känna sorg, kan ilskan bli en vägvisare till vad som faktiskt är viktigt för oss.

Att undertrycka ilska gör oss svaga, eftersom vi då förnekar våra egna behov och låter andra köra över dem. Men att okontrollerat agera ut ilskan gör oss också sårbara och extremt dumma, eftersom vi förlorar förmågan att styra och kontrollera våra handlingar.

Ibland blir man inte enbart arg för att någon gått över ens gräns – utan samtidigt också ledsen för något som man hoppats på och haft tilltro till, nu har gått sönder. Då blandas känslorna lätt samman.

Hur det än är, så handlar det om att stå upp för sig själv och bevara sin egen värdighet. Om inte för andra så åtminstone för sig själv. Fastän alla kanske inte fick vara arga, skrika och bråka när de var små, så tror jag ändå att det bor en sådan där arg liten My nånstans inom oss, som älskar att få hojta och visa sina framtassar med jämna mellanrum. – Och hon är inte ledsen och svag, utan arg och stark.

PS: Namnet Lilla My kommer från den grekiska bokstaven μ (my), som symboliserar ”en miljontedel”, alltså något mycket litet.

Lilla My: Hon är eldig och självständig – hon är liten, men har en enorm personlighet! Med sin busiga karaktär, sitt häftiga temperament, och sin vassa tunga trivs Lilla My i farliga situationer. Ibland kan hon roas av att andra har lite otur. Trots det är hon en ärlig, omhändertagande och lojal vän, och hennes mod gör att hon är till stor nytta vid katastrofer. Lilla My bor med Muminfamiljen i Muminhuset. Källa: Moomin.com

❤️ – en intressant och utmanande person, som man kanske kunde ha som förebild i livet…