En Gnutta Ord

Cogito Ergo Escribo

eller ungefär, ”Jag tänker och därför skriver jag”

Det här bloggen innehåller främst mina egna reflektioner, tankar och insikter i livets glädje och möda. Kanske också helt vardagliga saker som känns aktuella. Jag som skriver heter Anita. Jag bor på landet, nära havet, där tiden rör sig långsamt nog för att tänka. Jag arbetar lite ibland och tillfredsställer mitt kreativa behov med litteratur, skrivande och keramik.

Skrivande är för mig, inte bara en medveten handling, det är också en resa genom tid, rum och tanke. För varje ord som jag sätter på papper eller skärm, skapar jag en bro mellan det inre och det yttre, mellan det osagda och det uttalade.

Så till vem skriver jag egentligen?

Nåja, det får väl tiden visa, kanske skriver jag bara för mig själv, för att hitta ett tydligare svar på mina frågor, men kanske skriver jag också för dig.

Och, kanske kommer bloggen att hjälpa mig att hålla kvar det som annars så lätt glider undan i vardagen: orden, tankarna och rummet där i mellan…

Jag hoppas ni vill följa med på min resa och får glädje av denna lilla gnutta ord.

Mandelmassa eller sylt-valets olidliga svårighet

Så många, tillsynes obetydliga, val jag har gjort utan att ha insett hur viktiga de egentligen har varit.

Det är inte alltid så lätt att just i stunden förstå att våra handlingar och val påverkar många andra, till och med i generationer framåt.

Susanne Alfvengrens vackra sångDina barns historia handlar just om detta. Att våra livsval inte bara formar oss själva, utan också blir en del av våra barns berättelse.

– Det är en stark insikt när vi förstår att våra liv inte slutar vid oss utan att de fortsätter som spår i andra människors liv.

Att välja är en stor frihet, men en frihet som vi ibland försöker undvika. Kanske genom att vänta, att inte genast ta ställning. Kanske genom att medvetet skjuta upp, som Scarlett O*Hara i boken Borta med vinden. ”Det där tänker jag inte på nu, utan först i morgon”, eller kanske genom att låta andra bestämma.

Och genom att låta andra välja tror vi att vi kan undvika den stora smärta som valet innebär. Men att inte välja är ju också ett aktivt val. Så det mest obarmhärtiga med livet är inte att vi måste välja utan att vi aldrig kan slippa.

Men hur ska man då kunna välja på rätt sätt? Hur vet man vad man vill? En del väljer att alltid göra rationella val. De försöker kalkylera och förutspå hur följderna kunde se ut. Andra talar om mag-känsla och intuition. Vi vet att vi långt agerar som vi blivit lärda som små och jag undrar hur många av oss som minns eller har någon erfarenhet av att ha fått rådet att känna efter hur det känns. Det vi däremot minns är de gånger vi ångrat våra val. Den bittra ångern då vi inte haft förmågan att kunna se helheten.

Att välja kan på sätt och vis också handla om att välja sin identitet. Man väljer mellan olika alternativ, men också mellan vem man är, eller vem man väljer att vara. Vi väljer då mellan olika versioner av oss själva, men det är kanske ett kapitel för sig.

Livet är fullt av val. Stora och små. Hur många val har vi inte gjort under de senaste dagarna?

Jag läste nyligen i en bok ett citat som kunde vara till hjälp och som kan passa in i sammanhanget:

”Om det är rätt så är det lätt – om det är lätt så är det rätt”

Kanske blir det ett bra rättesnöre för mitt nästa val; mandelmassa eller sylt 😉 eller så inte…

Ha en skön söndag! ❤︎

Lämna en kommentar