Jag kollar nyheterna av gammal vana, trots att jag inte vill se. På min näthinna finns fortfarande videon av flera höghus som rasar ihop som korthus framför mina ögon. Och detta är bara en liten detalj i helheten. Men, det är människors hus och hem. Platser som borde stå för familjens och barnens trygghet. Men inget är heligt när det är krig.

För oss kan allting kännas långt borta och vi har en vardag som fungerar som vanligt men det går ändå inte att blunda för allt som sker i världen. Vi har ett samhälle som är stabilt och väl förberett på alla sätt, men vi har också fått lära oss av tidigare generationer hur snabbt allting kan förändras.

Under de senaste åren har mycket förändrats. Ukraina är invaderat och vi har krig i Europa. Närheten till den ryska gränsen känns mitt i allt påtagligt konkret.

Vi har också nya konflikter i Mellanöstern. Vi har en ledare i väst som agerar enligt politik, hot och personlig strategi. En annan ledare i öst som agerar enligt geopolitik, kontroll och säkerhetsintressen.

Vissa dagar bland vill man bara fly…

När man känner så är det lätt att mentalt bli en flykting, men det finns ingen plats att fly till. Det finns ingen trygghet i världen när vi inte kan lita på varandra. När avtal och löften kan brytas godtyckligt och ensidigt.

Att följa med nyheter och ta del av folks lidande i krigsdrabbade länder känns tungt och olidligt. För många finländare har Pandoras ask öppnats och alla farhågor och uppdämda rädslor har släppts fria. Känslor vi fått ärva och tagit del av från våra förfäder och -mödrar.

Vad göra i denna oroliga tid?

För att inte tappa fotfästet och drabbas av nedstämdhet behöver var och en avgöra hur mycket man orkar ta in. Det handlar också om att reflektera över vad man faktiskt kan påverka och göra. Ett fint exempel är alla de konkreta åtgärder som vanliga människor gjort och fortfarande gör för t.ex. Ukrainas folk. Att handla ger oss kraft och en möjlighet att göra skillnad.

I stället för att låta känslorna ta över kan vi sträva efter att vara realistiska, behålla självkontrollen och utgå från våra egna värderingar.

Vi är ju ändå världens lyckligaste folk – åtminstone enligt de kriterier som den senaste undersökningen tar fram. Det kan man kanske också tolka som att vi har hög resiliens: en förmåga att hantera påfrestningar, kriser och förändringar och en förmåga att återhämta oss och anpassa oss till nya omständigheter.

Vi vet att vi alltid kan välja hur vi förhåller oss till det som sker, även när det innebär att vi behöver tänka om, agera annorlunda eller visa varandra stor omsorg. ❤️ – Och man måste komma ihåg att det finns mycket gott som sker i världen. Många människor arbetar för det goda varje dag.

Dessutom visar nyheterna nästan bara kriser och konflikter istället för uppbyggande och positiva nyheter.

Önskar ett skönt veckoslut, bäst att gå tidigt i säng, för natten blir kort. Sommartiden börjar! 🌿