En Gnutta Ord

Cogito Ergo Escribo

eller ungefär, ”Jag tänker och därför skriver jag”

Det här bloggen innehåller främst mina egna reflektioner, tankar och insikter i livets glädje och möda. Kanske också helt vardagliga saker som känns aktuella. Jag som skriver heter Anita. Jag bor på landet, nära havet, där tiden rör sig långsamt nog för att tänka. Jag arbetar lite ibland och tillfredsställer mitt kreativa behov med litteratur, skrivande och keramik.

Skrivande är för mig, inte bara en medveten handling, det är också en resa genom tid, rum och tanke. För varje ord som jag sätter på papper eller skärm, skapar jag en bro mellan det inre och det yttre, mellan det osagda och det uttalade.

Så till vem skriver jag egentligen?

Nåja, det får väl tiden visa, kanske skriver jag bara för mig själv, för att hitta ett tydligare svar på mina frågor, men kanske skriver jag också för dig.

Och, kanske kommer bloggen att hjälpa mig att hålla kvar det som annars så lätt glider undan i vardagen: orden, tankarna och rummet där i mellan…

Jag hoppas ni vill följa med på min resa och får glädje av denna lilla gnutta ord.

Uncategorized

  • Det finns ett speciellt vemod i att lämna en plats man en gång kallat för sin. Att flytta är upprivande och ligger högt på stresskalan. Saker ska sorteras, ses över och packas ner i kassar och lådor. Tavlor, gardiner och hela hemmet monteras ner och saker som tidigare haft sina givna platser blir nu hemlösa… Read more

  • Tji fick jag, när jag redan för en tid sen började städa bort sommaren. Nu är den här igen med sin obehagligt fuktiga värme. Antagligen för att ge igen och visa vem som bestämmer här. ”Det är ingen ordning alls på vädret längre!” hör man överallt. Jag höll krismöte med mig själv och ajournerade alla… Read more

  • Skulle det vara enklare att leva om man tog till sig tanken att ingenting i livet är bestående och allting bara är till låns? Många visa människor har skrivit om detta. Khalil Gibran skrev att ”dina barn är inte dina barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig självt”. Björn Natthiko Lindeblad,… Read more

  • Vad håller det negativa nyhetsflödet på att göra med oss? Denna ständiga upprepning av negativa inslag, grymma videon och subtilt hotfulla budskap. Det är nyhetsdags. Jag sitter lugnt framför tv:n och där kommer det igen – de hemska bilderna från kriget i både Ukraina och Gaza. Bilderna etsas in i mitt synminne så jag undviker… Read more

  • 🌿 Höst, dags för nedmontering igen! Parasollet ska tas ner, trädgårdsmöblerna ska föras i förvar, utekrukor tömmas och vissnade blommor ska komposteras. Perenner klipps ner och vissa buskar ska ännu ansas. Och, det känns ju som att det bara är en kort tid sedan jag plockade ut allting och nu ska allt in tillbaka igen!… Read more

  • Under de senaste månaderna har jag flera gånger fått uppleva hur äkta hjälpsamhet och granngemenskap känns. Ett ämbar med blåbär på trappan, en underbar efterrätt mitt i allt eller helt konkret hjälp med olika praktiska saker. Det har verkligen känts fint och jag får nu lära mig att ta emot. För, förmågan att ta emot… Read more

  • Hör du också till dom som tänker att sen när… Under denna sommar har jag ertappat mig själv med att varje dag tänka samma tanke när jag rutinmässigt laddar min telefon på kvällen. Precis när jag skall sticka kontakten i uttaget tänker jag att: ”så gick då igen en dag av mitt liv här på… Read more

  • Jag fick i somras låna de små härliga böckerna, skrivna av C W Malm om Granö-Kalle, av min goda väninna. Tack till dig! Jag läste dem alla i rask takt och skrattade gott många gånger. Där fanns många roliga historier som jag kom ihåg från tidigare men också en del som jag glömt. Visst är… Read more

  • Jag går på stan, är i matbutiken eller besöker sjukhuset. Då upplever jag det – det snabba mötet – som varken är ett hej eller ett farväl. Jag träffar andra mänskor, möter främmande, men ändå så bekanta blickar. Endel möter min, andra tittar bort, endel avvisar mig med stor tydlighet. Ändå har de alla någonting… Read more

  • I början av sommaren gjorde jag keramikfiskar av olika slag. När jag efter ett stort arbete, eftersom alla fiskar görs individuellt för hand och målas med pensel, öppnar ugnen efter den sista glaseringen, känner jag stor förväntan och iver, men även rädsla. Tänk om allting är förstört? Om det gått fel på något sätt i… Read more