En Gnutta Ord

Cogito Ergo Escribo

eller ungefär, ”Jag tänker och därför skriver jag”

Det här bloggen innehåller främst mina egna reflektioner, tankar och insikter i livets glädje och möda. Kanske också helt vardagliga saker som känns aktuella. Jag som skriver heter Anita. Jag bor på landet, nära havet, där tiden rör sig långsamt nog för att tänka. Jag arbetar lite ibland och tillfredsställer mitt kreativa behov med litteratur, skrivande och keramik.

Skrivande är för mig, inte bara en medveten handling, det är också en resa genom tid, rum och tanke. För varje ord som jag sätter på papper eller skärm, skapar jag en bro mellan det inre och det yttre, mellan det osagda och det uttalade.

Så till vem skriver jag egentligen?

Nåja, det får väl tiden visa, kanske skriver jag bara för mig själv, för att hitta ett tydligare svar på mina frågor, men kanske skriver jag också för dig.

Och, kanske kommer bloggen att hjälpa mig att hålla kvar det som annars så lätt glider undan i vardagen: orden, tankarna och rummet där i mellan…

Jag hoppas ni vill följa med på min resa och får glädje av denna lilla gnutta ord.

Hallå! – vad vill du på riktigt?

– vad händer när våra handlingar inte stämmer överens med våra inre värderingar eller behov?

Vi föds alla med en inre röst. Den är inte alltid tydlig, inte heller alltid logisk, men den är vår. Ibland viskar den, ibland skriker den. Det är just den rösten som säger: det här känns inte rätt, jag vill något annat, jag orkar inte mer!

Men tyvärr har vi redan tidigt fått lära oss att inte lyssna på den. Vi har istället lärt oss att säga ja, fast kroppen säger nej. Att göra saker vi inte vill, för att inte såra eller göra andra människor besvikna. I arbetslivet har vi lärt oss att prestera, fast både kropp och själ skriker att de går sönder.

Att inte följa sin inre röst kan ibland vara nödvändigt för att anpassa sig – till sociala normer, relationer eller andra yttre krav. Men när det blir ett mönster, när vi gång på gång stänger av oss själva för att passa in, börjar något inom oss gå sönder. Inte plötsligt, utan långsamt och snart finns bara ett stort tomrum kvar.

Det är då vi börjar känna oss trötta, splittrade och nedstämda utan en egentlig orsak. Vi har förlorat vår riktning i livet för vi vet inte längre vad vi vill. – Vi har ju lärt oss att inte vilja.

Att lyssna till och följa sin egen inre röst handlar inte om egoism, utan snarare om att leva i enlighet med sina egna värderingar och behov. Att inte varje gång kompromissa för att vara andra till lags. Så fråga istället dig själv: Vad vill jag, egentligen? Och ta god tid på dig att lyssna till ditt svar. Det kommer kanske inte genast och rösten kan vara svag men den finns där och vill bli hörd.

4 svar till ”Hallå! – vad vill du på riktigt?”

  1. Chris-Marie Törnroos profilbild
    Chris-Marie Törnroos

    Fint att få följa dina tankar Anita❤️
    Och ja, ställer mig ofta frågan – vad vill jag egentligen?

    Ofta är det så att jag vill många olika saker. Kanske det då är viktigt att låta betoningen ligga speciellt på ordet på – egentligen ❤️

    Gilla

    1. Så är det, att man vill olika saker, kanske beroende på hur man känner sig, men viktigast av allt är ju att vilja och inte låta allt annat styra.

      Gilla

  2. Kul att se att du kom igång! Jag ska titta in här då och då och sedan när du skrivit mer kan jag sätta dig i min Blogroll om du själv tycker det är ok, så kanske du får fler besökare.

    Gilla

    1. Vad roligt att du besökt min blogg! Och tack för din hjälp med startandet! Du får gärna sätta med mig i din Blogroll. Ha en skön sommar, och hoppas dina fönster besparas från flera konstverk.

      Gilla

Lämna en kommentar