Jag fick i somras låna de små härliga böckerna, skrivna av C W Malm om Granö-Kalle, av min goda väninna. Tack till dig! Jag läste dem alla i rask takt och skrattade gott många gånger. Där fanns många roliga historier som jag kom ihåg från tidigare men också en del som jag glömt.

Visst är det skönt att skratta riktigt gott! Man kan nästan känna hur stresshormonerna sjunker, blodtrycket går ner och endorfinerna frigörs i kroppen. Det sägs att välmående barn kan skratta hundratals gånger om dagen. Hur många gånger skrattar vi vuxna? – kanske 10, om ens det! Det borde vi absolut ändra på. – Jag är dessvärre ganska svår att roa och skrattar kanske inte alltid då andra tycker att det är värt ett skratt. Men dessa historier och dialektala uttryck roar mig. Kanske för att jag ändå i grund och botten är en äkta östnylänning och känner något slag av hemkänsla i detta. Har förstått att jag har rötter i samma trakter som Granö-Kalle.

ur GRANÖ – KALLE

Kalle berättade om en kvinnlig patient som var ”ti Biodén” och doktor Biaudet sade att hon nog måste minska på kaffedrickandet. Hur många koppar dricker ni ”ti dain”? ”Nåå, såtäär ein 20 – 25 koppar”, sade gumman. ”Drick opa bara, tär e inga ti minsk opa!” svarade Biaudet.

En annan version är, att Biaudet öppnade dörren till väntrummet och skrek: ”Finns här ännu någon satans käring som dricker 20 koppar kaffe om dan, så kan hon dra åt helvete!”

”Svårt ti liva när ingen döör, sa gravgrävaren.”

”Hårda bud, sa Moses när han sleft steintavlona op tåånana.”

En gång kom inte svinbilen i tid till en bonde. Då blev bonden irriterad och sprang till granngården, för att höra sig för om bilen varit där. När han sprang där på vägen, rödbrusig och flåsande, mötte han Granö-Kalle och ropade: ”Ha tu siit svinbiln?” Svaret kom omedelbart: ”Nää, ha tu falli åå?”