En Gnutta Ord

Cogito Ergo Escribo

eller ungefär, ”Jag tänker och därför skriver jag”

Det här bloggen innehåller främst mina egna reflektioner, tankar och insikter i livets glädje och möda. Kanske också helt vardagliga saker som känns aktuella. Jag som skriver heter Anita. Jag bor på landet, nära havet, där tiden rör sig långsamt nog för att tänka. Jag arbetar lite ibland och tillfredsställer mitt kreativa behov med litteratur, skrivande och keramik.

Skrivande är för mig, inte bara en medveten handling, det är också en resa genom tid, rum och tanke. För varje ord som jag sätter på papper eller skärm, skapar jag en bro mellan det inre och det yttre, mellan det osagda och det uttalade.

Så till vem skriver jag egentligen?

Nåja, det får väl tiden visa, kanske skriver jag bara för mig själv, för att hitta ett tydligare svar på mina frågor, men kanske skriver jag också för dig.

Och, kanske kommer bloggen att hjälpa mig att hålla kvar det som annars så lätt glider undan i vardagen: orden, tankarna och rummet där i mellan…

Jag hoppas ni vill följa med på min resa och får glädje av denna lilla gnutta ord.

Det som ska bli – börjar här!

Hör du också till dom som tänker att sen när…

Under denna sommar har jag ertappat mig själv med att varje dag tänka samma tanke när jag rutinmässigt laddar min telefon på kvällen. Precis när jag skall sticka kontakten i uttaget tänker jag att: ”så gick då igen en dag av mitt liv här på jorden”. En helt onödig och absurd tanke egentligen, men den bara kommer. Jag borde ju bara vara tacksam för att jag fick också den här dagen. Istället känns det att jag bara slösat bort den. Hållit på med alla möjliga och omöjliga jordiska göromål och uppgifter. Mycket som dessutom bara gått på rutin. Dagen går på räls och en stor del av mina tankar är samma som i går.

Är det så att endel rutingöromål börjar kännas mer och mer onödiga med tiden? Kanske för att åren går men rutinerna hålls kvar. Allt går runt, tiden, årstiderna, högtiderna samt byk och bad och städning och prylarna hit och dit – och det gör tydligen också jag.

Många krav och uppgifter har jag redan avstått ifrån men ändå har jag svårt att ta vara på mina stunder. Ofta är jag i framtiden. Planerar, fantiserar, oroar mig, våndas, önskar eller längtar. Lika ofta är jag i det som hör gårdagen till.

Vi har alla fått höra att det är bortkastad tid (läs: liv) att oroa sig för framtida eventualiteter och att det mesta vi oroar oss för aldrig händer. Men ändå är jag där, ganska ofta.

Man kan fråga sig om det är så att jag aldrig riktigt kommer ikapp mig själv. Kanske kommer jag aldrig helhjärtat dit, som jag faktiskt är.

Kanske borde man på allvar fundera på hur man vill leva sitt liv för att orka och må bra. Vad som är viktigt och vad som kan lämnas bort. Kanske behöver man ibland stanna upp, där man tidigare bara rusat vidare, och ställa sig frågan. Livet behöver inte alltid följa de gamla trygga vägarna utan man kan också hitta nya intressanta stigar, och kanske är det just där i det okända som man hittar sin egen sanning. Och kanske behöver man påminna sig om att det inte alltid är så vackert att köra över sina egna behov. Istället behöver man ibland också prioritera de egna önskemålen eller säga nej när det behövs eller känns så.

Det som skall bli börjar här!

2 svar till ”Det som ska bli – börjar här!”

  1. Det här känns igen: ”Planerar, fantiserar, oroar mig, våndas, önskar eller längtar.”

    Försöker leva i nuet, och har börjat välja bort mycket, sånt som inte känns bra. Också välja vem jag umgås med – så långt det är möjligt.

    Fint att du bloggar, här finns alltid något tänkvärt!

    Gilla

    1. Tack Carita för din alltid så positiva feedback!

      Gilla

Lämna ett svar till Anita Andsten Avbryt svar