Under de senaste månaderna har jag flera gånger fått uppleva hur äkta hjälpsamhet och granngemenskap känns. Ett ämbar med blåbär på trappan, en underbar efterrätt mitt i allt eller helt konkret hjälp med olika praktiska saker. Det har verkligen känts fint och jag får nu lära mig att ta emot.

För, förmågan att ta emot är inte en självklarhet, det är så lätt hänt att man känner en rädsla för att stå i skuld, eller tvivlar på att man alls förtjänar det, men när man väl tar emot, känns det som att man bekräftar både den andra människans vilja att ge, och sin egen värdighet att få.

Att bry sig om varandra är i dag ändå ingen självklarhet. Vi lever tyvärr i ett mycket individcentrerat samhälle där ”jag själv och mitt”, för det mesta kommer först. Det finns dessutom en stark kulturell norm att man skall klara sig själv. ”En god karl reder sig själv” – fick jag ofta höra som barn. Antagligen gäller idag samma för kvinnor också. Kanske är det därför man inte vill belasta andra, och är mycket noggrann med att visa tacksamhet på ett värdigt sätt. Men tyvärr kan det också av samma orsak vara så att man ibland tackar nej till stöd och hjälp, även om man innerst inne skulle behöva det.

Att lära sig ta emot hjälp handlar därför inte bara om att öppna handen – det handlar också om att öppna hjärtat och våga se sin litenhet och hjälplöshet och erkänna att man behöver andra. När man gör det inser man att hjälp inte är en skuld, utan en gåva som stärker både relationen, vänskapen och oss själva och i morgon är det kanske jag som är den som ger. Generositet är egentligen en stor frihet, en frihet vi alla kan välja.

Att dela med sig, vad än det är frågan om, förändrar dessutom oss både biologiskt och känslomässigt. Vår hjärna frigör oxytocin, empatin växer och vår självkänsla blir starkare. Generositet är inte bara en gåva till andra – det är också en investering i vår egen mentala hälsa. I slutändan är snålhet med det mänskliga däremot en långsam dränering av oss själva som krymper oss som människor, stänger dörrar och skapar avstånd, medan generositet gör att vi växer och paradoxalt nog får ännu mer!