En Gnutta Ord

Cogito Ergo Escribo

eller ungefär, ”Jag tänker och därför skriver jag”

Det här bloggen innehåller främst mina egna reflektioner, tankar och insikter i livets glädje och möda. Kanske också helt vardagliga saker som känns aktuella. Jag som skriver heter Anita. Jag bor på landet, nära havet, där tiden rör sig långsamt nog för att tänka. Jag arbetar lite ibland och tillfredsställer mitt kreativa behov med litteratur, skrivande och keramik.

Skrivande är för mig, inte bara en medveten handling, det är också en resa genom tid, rum och tanke. För varje ord som jag sätter på papper eller skärm, skapar jag en bro mellan det inre och det yttre, mellan det osagda och det uttalade.

Så till vem skriver jag egentligen?

Nåja, det får väl tiden visa, kanske skriver jag bara för mig själv, för att hitta ett tydligare svar på mina frågor, men kanske skriver jag också för dig.

Och, kanske kommer bloggen att hjälpa mig att hålla kvar det som annars så lätt glider undan i vardagen: orden, tankarna och rummet där i mellan…

Jag hoppas ni vill följa med på min resa och får glädje av denna lilla gnutta ord.

fullmåne, sol och svinkallt

Vaknar tidigt idag trots att det är söndag. Har under natten varit starkt medveten om månen. Fullmåne, igår stor som ett hus.

Det är kallt ute, visar minus 18 nu på morgonen. Stark sol igår under dagen. Vit snö som glittrade och gjorde dagen ännu ljusare. Äntligen sol.

Den hårda kölden har gjort att jag blivit medveten om hur sårbara vi egentligen är. Hur beroende vi är av elektricitet och av att allting fungerar. Föredraget om Ukrainas situation i veckan som gick, gjorde ett djupt intryck på mig och när jag småhuttrar här inne går mina tankar dit. Människor som har förlorat allt. Familjer som tvingas leva utan värme, badmöjligheter och toalett. Iskalla höghus med allt vad det innebär.

Och sen den stora frågan: Varför?

Och jag konstaterar: Så onödigt. Fullständigt onödigt.

Och svaret tycks eka: För att jag kan och har makt!

Är jag rädd? Ja, jag är rädd. Kanske inte främst för hotet i sig, utan för vad makt och (o)kunskap kan göra med människan.

I dag tycks allt handla om pengar och ”deals”. Vad hände med omsorgen, ansvaret för varandra, etiken och empatin? Och inte minst – vården av den enda planet vi har. Just nu verkar det stå långt ner på prioriteringslistan. I stället förstör vi medvetet det som en gång skapades för att hålla oss vid liv.

Jag försöker trösta mig själv med att människan i grunden är god och detta är något slags ”paradigmskifte”. Att det måste bli riktigt illa innan det blir bättre. Och jag inser att min egen resiliens nu sätts på prov.

6 svar till ”fullmåne, sol och svinkallt”

  1. Jo dessa tankar kommer ju över en.

    Gillad av 1 person

    1. om man så vill eller inte..

      Gillad av 1 person

  2. Sover sämre nätterna innan den riktigt fulla månen. Och kylan är skrämmande på sitt sätt…

    Mina tankar går också nu ofta till Ukraina och en donation på 40 euro till Karavanen kanske gör någon liten skillnad för någon. Då jag huttrar här tänker jag på dem som är utan el…

    Människan ÄR i grunden god. Sedan finns det ondska och djävulskap, tyvärr. Men som du skriver, det måste kanske bli riktigt illa innan det kan bli bra igen.

    Kram och tack för tänkvärda inlägg.

    Gilla

    1. Tack Carita för din kommentar 🤗 Det gäller att inte ge upp. Det finns också mycket som går mot det bättre i världen, men denna onödiga förstörelse är svår att förstå. Att dessutom behöva inse att världens ledare har helt andra prioriteringar och agendor än det världen nu behöver känns tungt och då är det lätt att bli lite modfälld.

      Gillad av 1 person

      1. Man blir modfälld med mindre – just för all förstörelse, för allt hat.

        Gillad av 1 person

  3. Jag har läst! Tankar korsa varann …

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar