---

Melankoli är som att ha en gäst som man aldrig bjudit in, men som ändå sätter sig vid ditt bord. Den säger inte mycket. Den bara nickar långsamt åt dina tankar och suckar lite diskret när du försöker vara glad.

Den kan dyka upp när som helst. Ibland ligger den bredvid dig i sängen. Ibland sitter den redan färdigt och väntar på dig när du skall dricka ditt morgonkaffe. Du försöker att inte prata med den, men den är alldeles för tydlig för att ignoreras.

Det konstiga med melankoli är att den ibland kan kännas nästan trevlig. Den ger livet en sorts djup, som att man mitt i allt kan höra toner i ett musikstycke som man aldrig tidigare uppfattat.

Kanske fyller melankolin därför en funktion. Den påminner oss om att livet har flera dimensioner. Att allting inte bara handlar om det vardagliga och glättiga. Vi tvingas att ta ett steg tillbaka, ifrågasätta, och på något sätt se på oss själva utifrån.

Ibland handlar melankolin om gamla minnen. Vi har alla älskat platser, människor, tider, och versioner av livet som inte längre finns.

Problemet med melankolin uppstår när den bestämmer sig för att flytta in permanent. När den börjar möblera om i vårt hem och väljer musik på vår Spotify-lista. Då behöver man vänligt men bestämt visa den var ytterdörren är. ”Du får gärna hälsa på ibland, men nu är det dags för dig att gå!”

✿ ✿ ✿

Ordet melankoli betyder ungefär svårmod eller tungsinthet. Tidigare kunde melankoli användas som beteckning för en depression som kommer inifrån och utan yttre anledning, alltså en depression/nedstämdhet som inte utlöses av något som har hänt. Källa: Mindler.se

Skön söndag !