En Gnutta Ord

Cogito Ergo Escribo

eller ungefär, ”Jag tänker och därför skriver jag”

Det här bloggen innehåller främst mina egna reflektioner, tankar och insikter i livets glädje och möda. Kanske också helt vardagliga saker som känns aktuella. Jag som skriver heter Anita. Jag bor på landet, nära havet, där tiden rör sig långsamt nog för att tänka. Jag arbetar lite ibland och tillfredsställer mitt kreativa behov med litteratur, skrivande och keramik.

Skrivande är för mig, inte bara en medveten handling, det är också en resa genom tid, rum och tanke. För varje ord som jag sätter på papper eller skärm, skapar jag en bro mellan det inre och det yttre, mellan det osagda och det uttalade.

Så till vem skriver jag egentligen?

Nåja, det får väl tiden visa, kanske skriver jag bara för mig själv, för att hitta ett tydligare svar på mina frågor, men kanske skriver jag också för dig.

Och, kanske kommer bloggen att hjälpa mig att hålla kvar det som annars så lätt glider undan i vardagen: orden, tankarna och rummet där i mellan…

Jag hoppas ni vill följa med på min resa och får glädje av denna lilla gnutta ord.

Keeping Up Appearances – Hyacinth Bucket och Glad Vändag!

🧡 Vänskap handlar inte bara om att ha någon att prata med eller umgås med. Det handlar om att ha någon som ser dig för den du är. En vän är någon som kan dela både glädje och sorg med dig. Någon som skrattar med dig när livet känns lätt, men som också står kvar när livet känns tungt. 🧡

Några tankar om vänner i olika ”världar”

Tummen upp, tummen ner, gilla, kommentera eller dela. Viktiga ord i sociala medier. Flödet på det sociala kontot är fullt av vackra vyer, underbara (arrangerade) sinnesstämningar, ”vacker” god mat på tallriken och det fina vinglaset intill. En tå fotograferad med den bästa tänkbara havsutsikten som bakgrund. Skrattande vänner som samlats kring mat och dryck. Allt för att andra ska gilla, dela eller kommentera. Det är viktigt att ”hålla skenet uppe”, precis som Hyacint i den brittiska humoristiska tv-serien. 

Att ha många ”vänner” på sociala medier verkar ha blivit en måttstock på hur lyckligt lottad du är. Det är viktigt att visa upp livet från den bästa sidan och publicera det offentligt i form av bilder eller korta reels som är tänkta som underhållning. Tyvärr är det känt att endel människor blir ledsna och känner sig mindre lyckade efter att de skrollat igenom sitt flöde. Ett intressant fenomen som kanske drabbar flera än man förstår. Att jämföra sin egen lycka och liv med andras och känna sig dålig på grund av det som andra publicerat är en sorglig bieffekt av det hela.

Jag har ofta tänkt tanken att vem som helst kan presentera ett fint liv på sitt sociala konto, om det är det man vill eftersträva. Att lägga ut vackra bilder, och videor är lätt. En fin strand eller en vacker solnedgång i bakgrunden och sen formulera sig lite kryptiskt. Hur verkligheten sedan ser ut, är en sak för sig.

Vad betyder det då att vara vän med någon på sociala medier? Räcker det om man vet vem personen är, att det är en bekant, eller behöver man vara vänner även i det s.k. verkliga livet?

Jag har ”gillat” och kommunicerat med människor på Facebook och Instagram som inte hälsar på mig när jag ser dem på gatan, men det är väl så det är med de virtuella vännerna. Det handlar snarare om att ”följa” dem än att vara vänner. Det blev mycket tydligt då jag för en tid sedan var på en tillställning där jag såg flera av mina s.k. vänner på olika sociala medier men som inte noterade mig när vi möttes i vimlet. Jag vet vad personerna åt till middag, vilka de umgås med, hur de tog sig till festen innan och vad de gör under sin fritid. Jag vet vad deras hund heter och jag vet också hur deras vardagsrum är inrett och hur deras morgontofflor ser ut. Jag vet till och med när de åker på resa, vart de reser och när de kommer hem igen, men personen i fråga känner inte igen mig när vi möts på en fest i det verkliga livet trots att vi är ”vänner” i den digitala världen.

Vi lever i två skilda världar samtidigt – en digital och en verklig. Det gäller att ha koll här och inte känna sig förolämpad när man missar. – Ett intressant fenomen. 

❀ ✿ ❀

Kanske passar det gamla ordspråket in här – lite omgjort: Hellre en vän i handen än hundra på nätet!

❤️ Glad Vändag! ❤️

5 svar till ”Keeping Up Appearances – Hyacinth Bucket och Glad Vändag!”

  1. Bra tankar. Jag fasar ut Instagram mer och mer märker jag. Facebook är avslutat sedan länge.

    Gillad av 1 person

    1. Så mycket onödig tid till ingenting, bättre att försöka vara i det som händer i realtidtid

      Gillad av 1 person

  2. Jag önskar dig det samma – vändagen igår och alla andra dagar!

    Tänker på den norska meningen at ha et ståsted med seg selv – og andre. Vänskap nära, vänskap längre bort, några kommer några går. Frid över de som består och växer. Flera av mina vänner finns inte längre kvar, då har jag minnet att fram.

    Gillad av 1 person

    1. Just så! Att vara vän med sig själv är viktigt. Att sätta gränser, känna inre trygghet och ha självmedkänsla.

      Det är ju som i sången av Bob Marley, You running and you running / And you running away / But you can’t run away from yourself …

      Gilla

      1. Så är det :-)

        Gilla

Lämna ett svar till Anita Andsten Avbryt svar