Jag går in till ett av ortens ”lågprisvaruhus” och möts av en korg full av orange pumpor i plast, en stor och hög dödskalle med belysning inuti som nästan skrämmer livet ur mig, skelett av djur och människor i olika storlekar, spöken och fladdermöss, spindlar och spindelnät, lyktor med fladdermöss på glaset med mera. Ja visst, det är ju Halloween denna vecka. Nuförtiden är Halloween en väl etablerad fest med maskerad och kanske barn som ringer på dörren och säger ”trick or treat”. Har väl firats redan i trettio år i vårt land.

Många är de i alla fall, de där Halloween prylarna, en hel avdelning full, tänker jag, när jag går omkring i varuhuset. Saker som sedan behöver få en undangömd plats i hemmet och som i värsta fall får ge vika inför nästa storstädning. Min ekologiska sida träder genast fram och min längtan efter enkelhet ger sig till känna.

Men i år det är det samtidigt också Alla helgons dag, som kanske för en del blir liggande i lä bakom allt det kommersiella. En dag då man utan att behöva förklara sig får ta sig an de stora frågorna. Att tänka på döden och att vi alla en gång kommer att lämna detta jordeliv. Trots att döden är en följd av att vi föds och borde kännas lika naturlig, så upplevs den sällan så.

Kanske för att vi ”rotat” oss för djupt under livets gång. Fastnat i olika krav på välstånd och framgång. Satsat på och byggt upp våra nätverk och vårt sociala kapital. Under hela vårt liv har vi har planerat och byggt upp våra egna materiella och personliga slott och nu biter vi oss fast i det enda som känns verkligt för oss – vårt liv som vi själva skapat här på jorden.

Under livets gång har vi ställts inför stora val och utmaningar. Situationer där vi önskat att vi haft en manual att ta till. En önskan om att kunna se vad de olika valen innebär och vart de egentligen leder, ett äkta stöd som velat oss väl i alla väder, men ofta har vi fått klara oss själva. Gjort våra misstag, ångrat oss och försökt lägga saker till rätta efteråt. Är det kanske just den känslomässiga erfarenheten som gjort att vi byggt både ett inre och ett yttre pansar som skydd för oss. Ett skydd som också hindrar oss från att vara öppna för andra dimensioner.

✿ ✿ ✿ och till sist, ju äldre man blir kan man instämma med citatet ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet” som inte lär vara skrivet av John Lennon. Huhuu, på er och en skön allhelgonahelg 🧡