En Gnutta Ord

Cogito Ergo Escribo

eller ungefär, ”Jag tänker och därför skriver jag”

Det här bloggen innehåller främst mina egna reflektioner, tankar och insikter i livets glädje och möda. Kanske också helt vardagliga saker som känns aktuella. Jag som skriver heter Anita. Jag bor på landet, nära havet, där tiden rör sig långsamt nog för att tänka. Jag arbetar lite ibland och tillfredsställer mitt kreativa behov med litteratur, skrivande och keramik.

Skrivande är för mig, inte bara en medveten handling, det är också en resa genom tid, rum och tanke. För varje ord som jag sätter på papper eller skärm, skapar jag en bro mellan det inre och det yttre, mellan det osagda och det uttalade.

Så till vem skriver jag egentligen?

Nåja, det får väl tiden visa, kanske skriver jag bara för mig själv, för att hitta ett tydligare svar på mina frågor, men kanske skriver jag också för dig.

Och, kanske kommer bloggen att hjälpa mig att hålla kvar det som annars så lätt glider undan i vardagen: orden, tankarna och rummet där i mellan…

Jag hoppas ni vill följa med på min resa och får glädje av denna lilla gnutta ord.

som om inget hänt – men allt har förändrats

Att bli djupt sårad och besviken gör att livet kan kännas tungt och till och med meningslöst. Man lever som om ingenting hänt, men allt har förändrats.

Att förlåta är en av våra största prövningar – och samtidigt en av de mest befriande handlingar som vi kan utföra. Att förlåta är ett aktivt val och beslut. Eftersom vi alla gör misstag och sårar varandra, medvetet eller omedvetet, blir förlåtelsen en nödvändig del av våra liv.

Men ändå kan det vara så svårt att förlåta. Kanske för att sveket känns så tungt eller att det känns som ett djupt och öppet sår i hjärtat. Det är som att dra ur spikarna men hålen blir kvar.

Att förlåta betyder inte att man behöver godkänna det som hänt, att man skall förlåta det oförlåtliga eller förringa smärtan. Att förlåta är inte heller att radera det som varit, utan att sluta låta det styra vår framtid. Att förlåta innebär att släppa taget om det som gjort så ont – inte för att glömma, utan för att gå vidare.

Därför blir förlåtelsen en inre process där man frigör sig från ilska, bitterhet eller sorg, inte för den andras skull, utan för sin egen. Det handlar om att befria sig själv från bitterhetens fångenskap. – Jag förlåter dig och släpper mig själv fri.

Och kanske är det så, att i förlåtelsens stilla ögonblick – när det sårade hjärtat äntligen kan släppa taget – uppstår något sakralt. En spröd röst som viskar att kärlek är starkare än hat.

2 svar till ”som om inget hänt – men allt har förändrats”

  1. Hej Anita! Kloka läsvärda ord! Roligt att få ta del av dina texter!
    Carita Häggman

    Gilla

    1. Hej Carita! Tack! så roligt att du läser.

      Gilla

Lämna ett svar till Carita Häggman Avbryt svar