En Gnutta Ord

Cogito Ergo Escribo

eller ungefär, ”Jag tänker och därför skriver jag”

Det här bloggen innehåller främst mina egna reflektioner, tankar och insikter i livets glädje och möda. Kanske också helt vardagliga saker som känns aktuella. Jag som skriver heter Anita. Jag bor på landet, nära havet, där tiden rör sig långsamt nog för att tänka. Jag arbetar lite ibland och tillfredsställer mitt kreativa behov med litteratur, skrivande och keramik.

Skrivande är för mig, inte bara en medveten handling, det är också en resa genom tid, rum och tanke. För varje ord som jag sätter på papper eller skärm, skapar jag en bro mellan det inre och det yttre, mellan det osagda och det uttalade.

Så till vem skriver jag egentligen?

Nåja, det får väl tiden visa, kanske skriver jag bara för mig själv, för att hitta ett tydligare svar på mina frågor, men kanske skriver jag också för dig.

Och, kanske kommer bloggen att hjälpa mig att hålla kvar det som annars så lätt glider undan i vardagen: orden, tankarna och rummet där i mellan…

Jag hoppas ni vill följa med på min resa och får glädje av denna lilla gnutta ord.

Att förvandla det svåra till visdom

En klok man har sagt att när du kan se tillbaka på de svårigheter och problem du haft i livet och ändå kan känna dig lugn och neutral vid tanken, har dina svåra erfarenheter förvandlats till visdom. Jag tycker det är lugnande och vackert sagt.

Vi håller ofta fast vid våra problem och negativa minnen med händer och tänder utan att riktigt inse det själva. Vi tar fram dem gång på gång och upplever varje gång samma svåra känslor av smärta och sorg. Det sägs att vi då fortfarande lever kvar i det förflutna.

Så istället för att älta det som varit, handlar det om att inse att man lever nu och inte i går. Att det hemska inte sker just i dag utan faktiskt bara är ett minne med starka känslor. Det känns kanske enkelt att säga och i praktiken kan det vara svårt att ändra sitt tankemönster. För även om man förstår att det som hänt ligger bakom oss, så lever kroppen tillsammans med känslorna kvar i det som varit. Känslan bor kvar i vår kropp och kan med tiden ta sig många olika uttryck, t.o.m leda till sjukdom. Minnet är inte bara en bild – det är också en upplevelse som fortfarande kan kännas helt verklig. Det jobbiga man upplevt är också det som har format oss till dem vi är.

🌿 Kanske är det viktigaste att man börjar förstå vad det är man håller fast vid och inse att det faktiskt fortfarande har sitt grepp om oss. Våra minnen finns inte där utan en orsak. Ofta handlar det om något som är ouppklarat. En känsla som inte fått uttryckas. Ett behov som inte blev mött eller en sanning som ännu är för tung att erkänna.

Lösningen handlar därför inte om att trycka bort allt det tunga och besvärliga, utan om att förändra vårt förhållningssätt till det.

Att leva i nuet betyder inte heller att glömma det som varit, utan att inte låta det förflutna vara det som styr varje steg framåt.

  • Kanske kan vi då bli lite klokare och förvandla det gamla erfarenheterna till visdom.

🌺 🌺 🌺

Lämna en kommentar