Har du någon gång upplevt att det du säger eller informerar någon om, inte går hem hos vissa människor, men när de väl får samma information från någon annan, tidningar eller från nätet så tas informationen väl emot?

I ett vänskaps- eller parförhållande kan detta kännas mycket besvärligt och känslan av att inte ”räknas” ligger nära till hands.

Det kan finnas flera orsaker till problematiken. Snällt sagt, kan det handla om hur människor tar in information och vilka mönster som upprepas och har byggts upp i en relation under en längre tid.

Och endel tycks lita mer på sådant som känns mera “objektivt”, t.ex. artiklar, experter, utlåtanden, siffror eller skriven text, än på muntliga resonemang.

Tyvärr kan det också vara så att vissa människor har slutat lyssna på sin partner när relationen blivit en självklarhet. Det som sägs filtreras genom gamla roller. Till exempel “hen oroar sig alltid,” “hen överdriver”, eller “det där har vi redan pratat om”. När samma sak kommer från en utomstående kan det plötsligt tas på mycket stort allvar.

Men problemet blir extra tydligt då man upprepade gånger pratat om saker som kan leda till verkliga problem, men som den andra bara negligerat, och den andra tror på budskapet först då någon insjuknat eller någon kris inträffat som följd.

En annan förklaring till problematiken kan vara att det finns en maktobalans där den ena, omedvetet eller medvetetet, tar rollen som den som avgör vad som är rimligt eller sant. Då blir den andras ord mindre värda redan från början.

Skriven text upplevs av många som lugnare och mindre känslomässig. När man talar ansikte mot ansikte kommer tonfall, frustration och tidigare konflikter och kanske anklagande med i bilden. Då försvinner ofta sakinnehållet och känslorna tar över.

Det kan också handla om ett sätt att undvika ansvar. Om man inte riktigt vill ta in något svårt kan man skjuta det ifrån sig genom att tvivla på budbäraren.

– Ofta finns det ett genomgående mönster som kan börja utkristallisera sig när man börjar iaktta och utforska det närmare.

Men, om man ofta måste “bevisa” sina upplevelser och känner att man inte blir sedd och tagen på allvar har man ett problem att ta tag i, för på sikt sliter det på den egna självkänslan och det egna orkandet. En del börjar till slut prata mindre, andra börjar förklara sig för mycket och en del tar kanske avstånd och tystnar helt.

Och till sist,

visst är det normalt att vara skeptisk, men om någon systematiskt underminerar ens verklighetsuppfattning, åsikter eller erfarenheter känns det helt enkelt för jäkligt.

– Då är problemet större än själva sakfrågan.

Sköna dagar! 🌼 🌼 🌼