Under våren har det städats och gallrats i huset. Mycket har förts till avstjälpningsplatsen men många saker blev sparade för att kunna säljas på den årliga Loppis-rundan. Ett evenemang där alla som bor på ön har möjlighet att hålla eget loppis på sin gård. Loppis-rundan är redan ett väl etablerat begrepp och hålls alltid under ett veckoslut i början av juni.

Så under flera veckor har jag kånkat saker från både källare och vind – från när och fjärran. Nu står allt där i garaget och väntar på sina nya ägare. Men, men, det finns ett litet orosmoln som jag förtvivlat försökt skingra, nämligen vädret. Det har utlovats regn som ska börja precis då loppisen kör igång. Nå ja, nu måste jag tänka om här… Nu blir jag tvungen att sudda ut alla mina fina bilder av flera vackra loppisbord utplacerade på den gröna gräsmattan med vackra blå dukar vajande i den ljumma sommarvinden under en strålande sol och med en strid ström av glada besökare som handlar ivrigt. Stråhatten behöver bytas ut till sydvästen och den svala klänningen till jeans och ylletröja och en varm vattentät jacka.

Efter att jag kommit över min största besvikelse över vädret, som inte är på min sida denna gång, bestämmer jag att sakerna får bli kvar i garaget och borden med dukarna får flytta in i stället. Jag ordnar det så bra det går och slutresultatet blir helt ok. Lite murrigt och dystert men med lite belysning blir det nog bra. Kanske blir det tidvis lite trångt när flera besökare vill fly regnet utanför och kommer in samtidigt, men sämja får ge rum.

Flera besökare kom och gick och försäljningen gick sådär. Många var glada och hurtiga och klädda för regn och rusk, andra skuttade snabbt mellan sin bil och garaget för att inte bli genomvåta. Vädret hade nog påverkat besökarnas beslut att delta i evenemanget, tyvärr.

När jag idag tänker på det hela inser jag att det svåraste arbetet var det tankeshift som jag hamnade att göra. Att jag blev tvungen att lämna min idylliska bild om loppisen ute på gräsmattan i vackert väder och lätta kläder, dvs min föreställning om hur det borde vara istället för hur det är. Och det är väl så det ofta är för oss. Att man har en föreställning om hur livet/någonting borde se ut och när bilden inte stämmer blir man besviken och nedstämd. Tanken på att ändra sina egna förväntningar kanske inte alltid ger sig till känna.

Men tillbaka till loppisen – visst är det också så att alla röda stugor och gamla saker är mycket vackrare i solens sken. Njut av dagen! 🧡