– är ett uttryck vi allt oftare hör eller får läsa om. Det används om nästan allt som förändras omkring oss, klimatet, ekonomin, tekniken, arbetslivet, säkerheten.

Visst har världen alltid förändrats och utveckling skett, men på något sätt är de förändringar som sker idag snabbare och lite mer skrämmande och inte enbart positiva. De negativa sidorna av den snabba tekniska utvecklingen börjar nu synas på många olika sätt och vi börjar inse att vi inte riktigt har kunnat förutspå allt vad den leder till. Frågor som vi borde ha ställt oss för länge sedan står nu istället obesvarade framför oss.

En fråga man idag ändå kan ställa sig är vad som händer med oss människor när det nya normala hela tiden innebär att vi måste vänja oss vid något nytt som inte enbart känns bra.

Och intressant i det sammanhanget är att det som först väcker oro blir efter ett tag en rubrik bland andra. Det som chockerar oss ena veckan diskuteras helt lugnt några månader senare. Vi anpassar oss, hittar nya strategier och går vidare med våra liv. (Det gick ju ganska snabbt att vänja sig vid att bära ansiktsmask även i vårt land för några år sedan.)

Det i sig är en fin mänsklig egenskap. Utan vår förmåga att anpassa oss skulle vi ha svårt att hantera en föränderlig värld. Men det finns också en risk att vi anpassar oss för lätt och ganska snabbt börjar kalla nästan vad som helst för det nya normaIa. Istället borde man fråga sig om vi verkligen vill leva i ett samhälle där t.ex. osäkerhet och rädsla är ett permanent tillstånd i vår vardag.

Och är det faktiskt nödvändigt att behöva vänja sig vid att tekniken hela tiden kräver vår uppmärksamhet och att det mänskliga mötet får konkurrera med en robot eller skärm?

Jag tror att det nya normala inte bara handlar om världen utanför oss. Det handlar också om vad som händer inom oss. Jag tror att det finns en risk att vi håller på att bli lite avtrubbade.

Självklart ska vi vara öppna för förändring för vi har inget annat val, men samtidigt behöver vi hålla fast vid sådant som vi tycker är viktigt – trygghet, medmänsklighet, respekt, tillit och ansvar.

Att inte bara vänja sig vid det nya, utan att om möjligt, vara med och forma åtminstone det vi kan. För det ”nya normala” är inte enbart något som bara händer oss. Det skapas också av vårt sätt att tänka och agera och det vi tillsammans väljer att acceptera som normalt.

Skön fredag! 💚