Jag stannar upp mitt i gräsklippandet. Jag råkar stå rakt under det gamla äppelträdet som i år är fullt av blommor. Hela trädet är vitt. I samma stund som jag tittar upp på blommorna drar en intensiv vind över gården och jag står mitt i ett regn av ljusrosa, vita äppelblommor. Mitt hår och mina kläder är alldeles vita. Jag känner en sån speciell glädje som jag inte upplevt på länge. Kanske senast som barn. Hade nästan lust att börja virvla…

Att få leva nära naturen och vårda den är det viktigaste och mest hälsosamma som vi kan göra. Att dessutom få en möjlighet att känna samhörighet med den är faktiskt något att eftersträva. 

Psykologiskt är det nästan otroligt hur fint naturen kan läka oss människor. Som om nervsystemet för en stund släpper sitt försvar. Tankarna tystnar och sinnet lugnar sig. Man slutar att vara åskådare till livet och blir istället en del av det igen. Kanske är det därför som barndomskänslan kommer tillbaka. Barn lever närmare naturen utan tankar och krav på nytta, kontroll eller framtidsoro. De virvlar med när vinden virvlar.

Ofta pratar man om hälsa som bara något medicinskt såsom värden, blodtryck, motion och kost, men människan behöver också skönhet och livskvalitet för att må bra. Inte lyx utan snarare jord under fötterna, fågelrop genom ett öppet fönster eller ett gammalt träd som blommar år efter år, utan att kräva någonting tillbaka. Vi är beroende av vår natur för att kunna leva, men kanske inte riktigt inser det ändå. Trots det kämpar naturen på och försöker varje dag återställa allt som vår civilisation långsamt sliter ut och förstör.

Kanske är mycket av vår ”moderna” trötthet egentligen en brist på samhörighet. Vi lever omgivna av information och maskiner, men långt ifrån årstider, väder och tystnad. Kroppen längtar ut och vill finnas kvar i naturen fast huvudet flyttar in i skärmar och klockslag. Därför kan ett enda ögonblick under ett blommande äppelträd kännas större än många vardagar. Man blir påmind om att man fortfarande hör till jorden och inte bara till de system vi byggt upp av olika orsaker.

Så kanske lycka inte är att äga världen,
utan att för ett ögonblick känna sig fullständigt hemma i den.

Äppelträdets måndagstankar – ha en skön vecka!